Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neutral mark, på hvilken hon och Arvid kunde
mötas, oberoende af personliga önskningar eller
känslor.
I Louvren stod Marta länge på den utsatta
mötesplatsen i Salon Carré framför Lionardo da
Vincis Monna Lisa. Hon kunde aldrig tröttna
på att betrakta den taflan, hon beundrade
höjden af konstnärlig fulländning i utförandet, på
samma gång hon ständigt på nytt kände sig
fängslad på ett mystiskt oförklarligt vis af det
gåtfulla uttrycket i det vackra kvinnoanletet.
Det var gåtfullt, obegripligt som lifvet själft,
leendet gömde tusen hemlighetsfulla löften, det
dårade och tjusade så att åskådarens blick om
och om igen drogs till taflan.
Det var obegripligt hvarför Arvid icke kom.
Marta gick in i det stora galleriet för att se på
de andra taflorna, men hade nu mera icke sitt
vanliga oblandade nöje af dem. Ett felslaget
möte retade henne alltid, och dessutom kände
hon sig litet orolig för att Arvid möjligen skulle
vara sjuk, ty han brukade alltid vara ytterst
punktlig, när det gällde möten, emedan han själf
icke kunde tåla att vänta.
På hemvägen gick hon upp till det lilla
hotellet, där han bodde. — Monsieur var icke
hemma, sade uppassaren, han hade icke varit
hemma på hela natten. I går på eftermiddagen
hade han fått ett bud, att något händt hans bror
— den där engelske herren, som också bodde
här — någon olyckshändelse vid fabriken; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
