Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen äfven inträda efter ett par veckors
förlopp. Den första tiden hade han legat såsom
i dvala, tyst och orörlig samt svarat på Arvids
ömma tilltal och frågor endast med en sakta
rörelse på hufvudet. En dag frågade han
emellertid efter sin maskin, det syntes tydligt att
tankarna under det dvallika tillståndet icke
fullständigt upphört att arbeta med det som så
länge förut sysselsatt dem, och att den första
rediga tanken äfven gällde maskinen. Läkaren,
som ansåg detta för ett godt tecken, tillät efter
några dagar Mr Dupré att hälsa på patienten,
och sedan John fått höra att afslutningen skulle
försiggå oberoende af, huruvida han själf kunde
vara med, under vännens öfverinseende, tycktes
detta verka lugnande och bidraga till
förbättringen.
John var icke någon tålig patient, han var
icke van att uthärda plågor, och den tvungna
overksamheten var för honom oändligt svår att
finna sig i. Arvid, som själf visste hvad
lidande ville säga, var den ömmaste, mest
outtröttlige vårdare. Han läste högt och språkade
så muntert han kunde, men ändock föreföll tiden
den sjuke oändligt lång. Ibland låg John och
räknade ut dagarna och timmarna till dess hans
maskin kunde vara färdig. När han sedan fick
underrättelser af Dupré, om huru arbetet
fortskred, förargade han sig öfver att det gick så
långsamt, oroade sig öfver att dock sist och
slutligen någon del kunde vara orätt konstruerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
