Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid hade tagit fram sina böcker, då han
plötsligt såg John sätta sig upp i sängen samt
triumferande räcka ut handen med tidningen:
»Arvid, min maskin, min maskin,» ropade
han, »här står om den, den kallas en stor..!»
Han afbröts af en blodström, som forsade
fram ur munnen, och sjönk medvetslös tillbaka.
Arvid skyndade fram till sängen. Inom några
minuter var läkaren tillkallad, som likvisst endast
kunde konstatera att den inre förblödning han
hela tidén fruktat för, uppkommit, och att
numera intet hopp fanns.
Sedan John återkallats till medvetande, låg
han fortfarande länge med slutna ögon, under
det han sakta stönade. När Arvid böjde sig
ned mot honom för att fråga, om han kände
plågor, slog han upp ögonen och i blicken låg
all den oändliga melankoli, som vissheten om
skilsmässan från lifvet medför. Denna blick grep
Arvid så, att han knappast kunde få fram
fortsättningen på frågan, om det var något brodern
önskade.
»Tror du Marta vill komma?» hviskadejohn
knappt hörbart.
Arvid såg tvekande på honom.
»Hvad är det han önskar?» frågade läkaren.
Sedan Arvid framställt broderns önskan och
tillagt att den unga flickan var deras kusin, men
att mötet med henne säkert mycket skulle
uppröra John, sade doktorn med en medlidsam
höjning på axlarna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
