Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt honom få sin vilja fram, det kan icke
skada honom numera.»
Vägen till Martas atelier var lång, hon
skulle troligen icke kunna vara på sjukhuset
förr än om ett par timmar. När John hörde
att ett bud blifvit sändt efter henne, föreföll han
lugnare, men efter en half timme kom en ny
blödning, häftigare än den första. Sedan läkaren
ändtligen fått den att stanna, tycktes den sjukes
krafter fullkomligt uttömda. Han låg i dvala
och andedräkten var så svag, att Arvid flere
gånger måste böja sig ned öfver honom för att
höra, om han ännu andades.
Ändtligen kom Marta. I det Arvid sakta
förde henne fram till sängen, tycktes John
koncentrera sina sista krafter i en viljeansträngning
och slog upp ögonen. Den nästan brustna
blicken såg på henne med ett oändligt sorgset
uttryck, och han grep hennes hand för att föra
den upp mot sina läppar. Men den kom aldrig
ända upp, man hörde endast ett par djupa
suckar i det lifvet flydde.
Den unge läkaren gick sakta ut, medan
Arvid och Marta stodo tysta inför det djupa
mystér, som här försiggått.
»Du far ej stå längre, Arvid,» hviskade Marta
slutligen. Hon såg att hela den bräckliga
gestalten skälfde samt att ansiktet var fullkomligt
blodlöst och förde honom sakta till soffan. Där
låg tidningen, som John läst, och Arvid grep
den, som om densamma utgjort ännu något sista
samband med brodern. Han pekade på artikeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
