Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken omtalade Johns maskin som epokgörande
för grufarbetet. Den var undertecknad af en
berömd fackman.
Medan Arvid öfverlämnade sig åt sin sorg,
gick Marta fram till sängen. Ännu en gång
stod hon inför detta mystiska outgrundliga, som
kallades död. John fanns nu lika litet till, som
ljudet, när hon ropade hans namn ut i rymden.
Hvarför hade han blifvit bortryckt, just i det
ögonblick han uppnått det han eftersträfvat ?
Hans maskin stod färdig att upptaga arbetet i
mänsklighetens tjänst. Kanske skulle många
välsigna det verk han utfört. Hon såg på det
bleka ansiktet och sjönk sakta på knä invid
sängen. I denna stund var det omöjligt för henne
att känna någon bitterhet; all den ovilja, allt
det hat hon i åratal burit på smalt bort.
Tårarna strömmade ur hennes ögon och hon mindes
blott hvad John en gång varit för henne. Och
ehuru hon nu, lika litet som förut, förstod det
outgrundliga, som här försiggått, erfor hon en
underbar upphöjd känsla af lugn. Hon kände att den
outgrundliga döden också är den store försonaren.
I det hon gick fram till Arvid och böjde
sig ned mot honom, hviskade hon med oändligt
medlidande: »Stackars moster, detta skall krossa
hennes hjärta.»
Arvid såg upp i det han, med
människonaturens outtömliga begär efter tröst, grep Martas
hand. Hon tog hans händer i sina och satte sig
ned bredvid honom utan att kunna säga något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
