Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, Arvid, ett sådant hufvud; det finns
be-stämdt inte en parisermodell, som är hälften så
bra!» —
Hennes stämning var plötsligt förbytt, och
hon begynte tala om att måla folklifsbilder, när
hon nu bosatte sig i skären.
»Det är märkvärdigt, Marta,» sade Arvid i
det han tankfullt såg på henne, »du talar alltid
om det som skall ske i framtiden, eller ock om
det förflutna, men då får din röst ett alldeles
skildt tonfall. Jag tror att vi män bättre förstå
att begagna oss af nuet; ni kvinnor äro antingen
efter eller förut.»
Flere af de öfriga passagerarna hade under
tiden kommit upp på däck. De återvände
upp-lifvade och uppiggade från utlandet och hade
alla under ångbåtsresan hunnit blifva bekanta,
så att den vanliga inhemska trumpenheten och
inbundenheten fått ge vika.
Alla spanade ifrigt efter Helsingfors’
kyrktorn. Luften var fortfarande disig, men
plötsligt fick en af herrarne sikte på en liten
blånande punkt, som dök upp därborta. Det var
Nikolajkyrkans kupol, och ett stycke från den
sträf-vade Nya kyrkans smala, gotiska spiror som
ett par försvinnande streck upp mot horisonten.
En engelsk turist, som reste för att fiska i
de norra vattendragen, kom fram till Arvid och
Marta. Han tog sin kikare, och i det han genom
den noga betraktade kyrktornen, sade han:
»Det är dystra tider för Finländ nu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
