Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höckert hade under tiden återkommit till hemmet och egnade
åter ett år åt studieresor i hemlandet. Under denna tid var det
som ett sammanträffande på en ångbåt ånyo blef af afgörande
inverkan på Höckerts framtid. Han fick af botanikern, sedermera
professorn N. J. Andersson, vid ett sådant tillfälligt möte, så
lifliga skildringar af hvad Lappland vore för en konstnär, att
han tvärt gaf sig dit. Med en rik skörd af studier återkom han
(1850) till hemmet, som han 1851 åter lemnade för att i Paris
söka vidare utveckling. Den svenska konstakademien som
läroanstalt egde icke hans tillit, hvad konstmuseum i Stockholm kunde
erbjuda var ringa nog och föga tillgängligt, och den lifgifvande
täflan sågs föga till. Också strömmade konstnärsämnen till
utlandet, både från Norge och Sverige. För Höckert blef nu Paris
hufvudorten under mer än sex år.
Allt det nya, allt det sköna, Paris hade att bjuda en
konstnär, betog Höckert så mägtigt, att han i början kände sig
fullkomligt tillintetgjord. Hvad kunde väl han uträtta, jemförligt
med allt det herrliga, konstgallerierna framtedde! Men småningom
redde sig intrycken och arbetet kunde börja. Höckert medförde
från München håg och utkast för taflor, behandlande ämnen från
16- och 17-hundra-talen; den historiska genren, om ej den rena
historiemålningen syntes honom bäst motsvara hans konstnärliga
kallelse. Ett besök på slottet i Fontainebleau bestämde hans
första val af ämne i Paris; taflan inlemnades till »Le Salon» 1853.
Troget hade han arbetat, innan han vågade uppträda i täflan med
Frankrikes konstnärer. En vän från München, Max Hess, var
under dessa år hans samarbetande vän, liksom förut Boklund,
och utöfvade kanske ännu mer än Boklund inflytande på
utvecklingen af Höckerts talang. Nu fick också denna sitt första
erkännande. Med ängsligt hjerta motsåg den svenske konstnären
resultatet af juryns urval bland inlemnade tusentals taflor:
Höckerts Drottning Kristina och Monaldeschi var en bland dem.
Då får han bud från utställningens direktör, med fråga om hans
tafla finge fernissas, så färsk hon var? Detta erfordrades nem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
