Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtgärder å någondera sidan. »Andra konstnärer, som hedrat sitt
land, fingo lagrar från hemorterna», sade Höckert, »jag fick ovett.»
Huru mycket svenska statens konstgalleri förlorat på konflikten
visade sig för Sverige först 1866, då taflan från Lille med
särskildt tillstånd lånats till vår nordiska konstutställning. Huru
mycket svenska konsten förlorade genom denna stöt för H öckerts
sjelfkänsla, kan ej utredas. Man är endast alltför benägen att
fördöma hvad man kallar konstnärsfåfänga, utan att ens i ringaste
mån göra sig reda för hvilka de andeliga krafter äro, som dana
konstnärssjälen. Samtidigt med motgången i hemlandet drabbades
också Höckerts känsliga sinne af en hjeortesorg, allvarligare än
han måhända sjelf i början trodde. Men åt den förtrognaste
bland vänner hviskade han mer än en gång dessa vemodiga ord:
»Så som jag målade när Luisella lefde, så målar jag aldrig mera.»
I Stockholms-akademiens utställning 1856 exponerade Höckert
— som agrée och stipendiat — sin Monaldeschi-tafla och »En
scen från Lappmarken», men han vistades ännu hela detta år
och intill våren 1857 i Paris, der han målade »Hemkomsten från
jagten» (lappskt motiv) och »Det inre af en lappkåta». Den
förra taflan såldes till England, den senare fick en hedersplats i
1857-års salong och inköptes sedan till svenska staten. Från
Paris for Höckert till Belgien, Holland och England, hvarefter
han återvände till fäderneslandet, der han af alla »vederbörande»
rönte det bästa mottagande. Den kungliga medaljen »Memorise
Pignus» fick nu till och med göra Vasaorden sällskap (1858),
konstakademien kallade Höckert till ledamot (1856) och
viceprofessor i teckning (1857). Han bosatte sig i Stockholm, der
han snart i sin atelier såg både konstnärsverlden och den
förnäma verlden täfla om företrädet i hans vänskap.
Kronprinsenregenten Karl var sjelf målare och umgicks gerna med konstnärer.
Höckerts sällskapsgåfvor voro af den mest hänförande art. Hans
glada lynne, hans många »småtalanger», hans qvicka infall, hans
fullkomliga verldsvana, allt detta blef för Höckerts nya
omgifningar en flödande glädjekälla, för honom sjelf en orsak till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
