Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo/’ sade hon långsamt, “Jag har
någonting, men — det är––––-det är skam att
komma med!’’
“Hvad kan det vara, hvad i all världen?”
undrade jag.
Med glödande kinder stack hon sin
vax-bleka, magra hand in i en liten nisch öfver
sängen och tog fram en liten brödkant,
hvarpå hon hopat — en stot hög smör.
“Jag tyckte,” sade hon, blyg, blossande
och bedjande, “att det skulle vara så toart
för dig, som alltid får smör på dina
kostdags-ställen i sant, att sitta hemma och inte få
något smör Julafton och därför—därför har jag
skrapat smöret af smörmatarne, som kvinnorna
ha skickat hit till mig. Där har du! Det är så
lite, men jag har inte kunnat samla i hop mer,
fastän jag har skrapat så nära jag kunnat. Och
somt är gulare än somt — men nu ska du ta
det!”
Jag har rönt många bevis på hjärtlighet i •
mina dar af både gamla och unga, höga och
låga, men jag tror, att aldrig någonting på
mig gjort ett sådant intryck som denna
yttring af själfförsakelse och uppoffrande kärlek.
Tårarne kommo mig i ögonen och jag kysste
hjärtligt och varmt den fuktiga, bultande
pannan. Och så for jag af som ett yrväder
in i vår lilla stuga, skar en tjock, tjock
skifva siktebröd och sprang in till Ingrid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
