Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grafställe åt honom, utan han får ligga i
’fat-tigrutan.”
“Åh, det är skamligt af Larsapacket,” sa
Mätta.
“Han har lefvat som en fattiglapp, så kai)
han dö som en fattiglapp också: ‘han har sig
själf att skylla,’ sa Kersti. Men se där kom*
ma de med liket; det var en ynkliga usel
‘profession.’’
Så blef “Krycken” bedömd och så blef
han lönad af sin släkt; innan han hunnit kall*
na, sökte de genom hans bohag för att snoka
opp penningar. Men i hans hjärta fans dår
en liten vrå, dit bara ett enda öga blickat in,
och där satt ett minne, som var- hans lifs
smärta, men som födde hans lifa högsta
glädje.
I Flottarp låg en stor gård, dit “Krycken”
ofta kom och sydde. Och så blef det den gamla
historien: husets dotter var glad och vänlig,
skämtade och pratade med den stackars krymp*
lingen, så att han en dag glömde sin krye*
ka, att han var “Fattig*Kittas” Jeppa, att han
var en fattig lappskräddare, och han bad den
rika Elna bli hans hustru. Men hur vänlig
hon var, fann hon det dock rent för löjligt
ooh skrattade “Krycken” midt opp i ansiktet
— “Kryckan” ville hon då inte heta i alla sina
lifsdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
