Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det grep “Krycken,” men tøn teg och
sydde. Elna blef gift med en rik och vacker
rustibuss och satt om några år ensam och
utfattig med sin lilla gosse, sedan mannen
rymt till Amerika. Med släp och slit drog
hon fram sig och barnet. Fastän Jeppa nu
var välbärgad, gick där aldrig öfver hans
läppar ett ord om forna dagars drömmar eller
en bön om kommande sällhet vid hans sida,
fast hon nog nu tagit honom med uppräckta
händer — tan glömde aldrig hennes
hån-kratt.
Men när hennes gosse blef äldre och visade
stor lust för boken, var det “Krycken,” somen
dag erbjöd sig att hålla honom i staden, på det
“han en gäng skulle kunna göra nytta i Guds
rike”— dock på det uttryckliga vilkor att ingen
själ. — och gossen minst — skulle få nys om
det. Den t&r, som pärlade i Elnas öga vid
detta anbud, glömde aldrig Jeppa — det var
lönen för alla hans brustna drömmar.
Åren gingo. Jeppa sydde och sprätte upp,
men månget bref gick genom
nämndemannens händer från Elnas stuga till sonen, som
efter tusentals försakelser och sträfvauden
vann sin prestkrage. Första gången han
predikade i FLottarps kyrka, satt hans. mor badande
i glädjetårar. Men längst nere på gången
vid dörren stod en undangömd gestalt, stödd
på en krycka, och suckade, andäktigt: “Herre,
nu låter du din tjänare fara i fri dl”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
