Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag mins än den dagi dag är hur versen
börjar. Och när mor grät, fick jag göra sällskap:
det hängde i mig så länge jag var hemma —
långt se’n jag både läst för presten och exerat.
Jag gick ut i trädgårdstäppan nordan till:
solen gassade, där fans inte ett moln på
himlen och svalorna flögo så högt, så högt. Jag
hade aldrig sett en sådan morgon — jag kunde
inte låta bli att sjunga så smått för mig själf.
Hvad jag skulle bocka mig djupt för kungen!
Jag tog mössan af oeh gjorde åtskilliga
försök för att öfva mig. Om jag ändå haft några
blommor att strö! Men vi hade bara lavendel,
ett par stånd borstnejlikor och hanakammar2,
men de voro utblommade, en rosenbuske, men
där var bara gröna löss på, och
så.“solvän-daren.”3
“Solvändaren !” Det for en stor tanke
igenom min hjärna. Den var så djärf, att
jag för sjftlfva dess * omöjlighets skull måste
tänka den en gång till.
Ni ska veta, att jag en gång fått några
frön af en “solvändare” ute hos Ingar i
Änga-gården, och dem hade jag fått så utanför
norra fönstret. Där var nu inte mer An ett,
som kom opp, men som jag var glad vid den
blomman, kan ingen tro: hvar morgon, så
snart jag vaknat, reste jag mig på armbågen
i bänken och såg efter om hon vuxit något
under natten. Jag hade ingenting annat att
pyssla om, ty jag hade inga syskon. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
