Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde upptäcka ett spår af landsvägen, utan
fann hela sträckan ända ner till Angagården
vara ett enda ofanligt snöfält, betäckt med en
skare, på hvilken jag kunde slå kana utan att
sjunka igenom. Snön stod jämnhög med fön*
sterkarmen och gick far upp till midjan, då
han var ute och skottade en gångstig upp till
vägen. Trakten såg så underlig ut, och
himlen var så blå, så blå, att jag aldrig sett
den så blå.
Bortåt middag samlades alla byamännen:
där blåstes i det stora byahornet, som jag
aldrig förr hört eller sett, men så ofta hört
omtalas. Därpå drucko de och började
sjunga visor, och då begynte naturligtvis min mor
gråta, såsom hon alltid gjorde, när hon hörde
någonting ogudaktigt. Jag fick inte stå vid
fönstret och se på, utan måste opp i
kakel-ugnsbänken, ta ner postillan och läsa, så att
jag ej skulle kunna hora deras oväsen.
Postillan fick jag ner, men om jag ville påstå, att
mina tankar voro i predikan, skulle jag
narras — jag läste hela sidor utan att veta ett
ord af hvad där stod. Men det ligger väl i
människonaturen — det är troligen en släng
af Evas gamla äplesjuka, kan jag tro.
Lille julafton blef det ett förskräckligt
yrväder, och när vi vaknade julaftons
morgon, kunde vi.ej se ett dugg. När far hade
hunnit ut, kunde han ej få opp en dörr, utan
vi voro helt änkelt insnöade: snön låg näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
