Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
ligen, efter hvad vi kunde märka, öfver
takåsen, ja, öfver skorstenspipan:. vi-kunde
värk-ligen ej tända eld i spisen, ty röken slog ner
och snön drösade i massor ned på mor, när
hon skulle elda i kakelugnen. Far lät sig
emellertid ej förbluffa: han band först
samman några läktestumpar och förde dessa opp
genom skorstenspipan, så att en liten bit af
den grå, mylrande himlen blef synlig. Sedan
gick han ut till logdörren, gräfde ett hål ut
till den gamla gången — fast han därvid fick
lägga den undanskyfflade snön in på logen
tills vidare — och sedan han ränsat undan en
gång, som hankallade för “mullsyrkagången”
— kom han vid vägen fram i dagsljuset, fast
det dröjde till bort emot kvällen — först då
blef vädret nämligen lugnt och snöyran
upp-hörde.
Det var en högst egendomlig känsla att
vara så där afstängd från hela den öfriga
yttre världen. Jag mins så väl, att min bror
Anders, en djuptänkt, men fåordig pys,
utbrast: “Mor! det är likasom man vore en
kyckling och låge i ett ägg! Tycker inte mor
det?’* Det var skumt i stugan, men ej alldeles
mörkt, ej ens då vi släckt den lilla, rykande
tranlampan; ute var det alldeles tyst, men våra
egna ord liksom gåfvo genljud i stugan.
Emellanåt knakade tak och loft såsom af
tunga suckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
