Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi tände tidigt. Lampan och ett talgljus,
julen till ära. Far var vid godt humör —
som han för öfrigt nästan alltid var — men
inte mor.
“Jag skulle gått till Arild Broddas,” sade
hon, “och fått mjölk: jag har tingat på för
länge sedan.”
“Hvarför har du inte gått förr då?” sa’
far.
“En kunde väl inte tro det skulle bli
sådant väder häller!’’
“Arla sadla och serla ria
Duger inte, när en ska fria:
En annan kommer och tar din pia!”
smågnolade far. “Men se, du skulle
naturligtvis vänta, tills alla godterna skulle bli i
ordning, så du kunde snylta dig till litet af
hvarje. Men så går det: ’den som gapar
öf-ver allt, får bara sluka väder!’ Men du ska
inte glo surt för en mjölkasladd — vi ha både
kött och bröd, och åttingamjölk är god att ha,
den med, fast där inte blir grädde på den.”
“Ah du, jag brukar inte gå och tigga
hvarken af ett slag eller ett annat, du!’’
“Du säger ingenting, men — de värsta
tiggarne äro de, som tigga med ögonen! Se
på pigorna i kyrkan om söndagarne, när de
titta åt karlastolarne till.”
“Du är nu alltid lika ’tyntig’––––”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
