Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när du ska ut. Har du blifvit af med den
ena korgen, så får du klå folk dubbelt på den
andra.”
“Ah, nu ska du inte vara förmäten, Sven,
för det du har varit ett redskap i Herrans
hand! Och håller du dig för fin att hålla till
godo, så kunna väl tultingarne få fröjdas —
de få väl ingen annan julklapp, kan jag tänka?’’
“Nej, de ha varit snälla i dag, så här har
inte vankat någon ’klapp’ på öronen.”
“Kakor dä ä dä bästa tultingar veta äf —
näst socker — jo men, ska vi smörja oss
riktigt. Se här! Här ä både ess och sniglar
och prinsaskorpor. ’Opp och lef* sa’ Per
Nilsson.”
“Vi ha ätit redan,” sa’ mor.
Men hon var så glad vid kakor, hon
också, så hon kunde inte säga nej, och så gick
hon ut och satte kitteln på. Vi gingo bort
och sågo med helig vördnad och ifrig längtan
i korgen — sådana massor af godterf
Det var en rolig figur, Kake-Johanna.
Hon var klädd i en hel mängd schalar, som
hon med en ofantlig behändighet nystade af
sig, en stor stickad ylleschal om hufvudet,
korta kjolar och långstöflar — det hade vi
aldrig sett någon kvinna bära. För råsten var
hon tämligen korpulent, men fin och snygg
med en stor silfverknapp i halsen och blå
sticktröja utanpå lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
