Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom kaffet in — kalaset begynte, och
åfven far tog en kaka för att ej göra gumman
ledsen.
“Jag är för råsten en riktig julagris,” sa
Johanna och mumsade på sin kaka. All
glädje och all sorg har kommit till mig på
julafton — äten nu, tultingar! — Jag, som hvarken
har haft far eller mor–––”
“Hvad för snack?” sa’ far. “Är du
hittad bak ett gärde–––-”
“De hitta inte barnen bak gärdena”, sa*
Anders så trygg. “Det är bara påhitt:
’Gumman’ kommer till kvinnorna med dom”, sa’
han och såg så snusförnuftig ut.
“Dä ä rätt, tulting,” sa’ Johanna. “Nej,
min sann är jag hittad inne på gästgifvarens
loga en julafton. ’Gumman’ var väl på väg
till någon kvinna med mej, men så glömde
hon mig väl där, kan jag tänka.” Och här
blinkade Johanna så klipskt åt far och mor.
“Se’n togo gästgifvarens mig opp som deras
eget barn, och där var jag i aderton år.”
“Så var det en julafton som Nils var
kommen dit att tjäna vid Mickelsdag — då
blefvo vi öfverens att vi skulle slå våra
påsar i hop: ett år efter precis blefvo vi gifta—
på själfva julafton. Och sedan lefde vi
samman i femton år i Herrans fruktan, och bra
hade vi det, ty Nils var en rysliga snäller
man, och både pågen och tösen artade sig
väl, så att om någon har varit lycklig på jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
