Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Guds fre och en glad jul!” sa* han
muntert och gladt, men blef liksom lite haj, när
han fick syn på den främmande. Annars var
han ju mycket bekant hemma till vårt, ty han
var son i nabogården.
“Är ni inle kommen längre, Johanna?” sa’
han.
“Nej, och hade inte Sven varit ute och
plockat opp mig, så hade jag väl legat ute
på fäladen och varit en istapp/*
“Jag ska hälsa så mycket ifrån mor: här
är lite julamat till barnen — ni ä ju alldeles
insnöade och har väl inte kunnat komma ut i
dag?’’
Mor blef “mild som en morgonmjölk,”
tackade så mycket, tog emot knytet och gick
ut. Erik gick efter henne ut i bakhuset, och
de voro ute en god stund. Därpå öppnade
mor dörren och kallade på far — ett
ögonblick efter ropades Ingar dit ut. Men när jag
också ville sticka min lilla näsa ut, slogs
dörren igen. Efter en lång stunds törlopp
kom-mo de in alle samman — högtidliga, men en
stilla glädje lyste ur allas deras ansikten.
Far satt litet. Så reste han sig opp.
“Det är Herren själf, som har sändt dig
hit att gästa i kväll,” sa’ han till Johanna.
“Och nu är här ett fröjdefullt budskap ifrån
kärlekens Gud till. Du behöfver inte nämna
det för någon så länge, men Erik och Ingar
ska bli ett par: han har varit här och sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
