Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hu har mor uttj&nt!
Nutida vftrklighetebild fråu Bara hftrad.
Nu hade Thoa Mårten Ols varit enka i
femton år och skött hemmanet som en hel
karl. Både under dessa åren och när
mannen lefde hade hon minsann försökt många
pigor, både stora och små, “höratöttar” och
“beckhättor,” “lat-äckor” och “hamsetramsor,,,
“rännemaskor” och “styfbeningar,”
“morgonmilda” och “mulbända.” Och Thoa var en
kvinna, som inte var förfärad: om det knep, gaf hon
gårdsdrängen en torfvare, så han kom ut om
stersdörren i rappa taget, och det hände, att
träskorna kommo ensamma bakefter. Pigorna
däremot dunkade hon aldrig; ville de inte ta
efter hennes råd, så fingp de resa — det var
hela historien.
Men så glad som Thoa var vid Gunborg
hade hon aldrig varit vid någon piga, fast flera
hade varit där sina 5—10 år. Utom till sin
son Anders, förstås, hade hon väl med nöd
och näppe en sådan tillit till en enda människa
— det skulle då varit till den gamle prosten,
som hade läst henne fram och vigt henne,
men till den nye pastorn had hon inte något
förtroende: han stod’för altaret och’ snödde
mustascherna precis som han hade varit
husar. Gunborg gick hvar hon ville i kistor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
