Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dårmed klappade hon Gunborg på kinden
och kysste henne hjärtligt. Ingen af de
unga förmådde att med ett ord ge uttryck åt
sin glädje och sin lycka;
Gumman strök sig förnöjd om mun och
haka med förklädet, och hennes anlete
upplystes af ett fagert leende.
“Du skulle kanske kunna vänta en dag
till, tös! innan du går ur tjänsten, hva? Om
du inte trår för mycket hem? Nå, hflr har
du varit så länge, så du kan vara trött på att
gå här och träla. Men blir du här — för
min skull, inte för hans, inte — så kan du
gärna behålla söndagskläderna på — jag får
själf laga middag i dag, liksom pä de stora
högtidsdagarne. Det är det ju också i dag!
Och inte har jag någon piga längre! Nå, se
så! För många skurar ä’ inte bra ens för så
blåa ögon som dina. Nå, jag vet, det fins
glädjetårar också—jag har också gråtit sådana!
Jag har aldrig gråtit andra för dig, min son.
Seså, tös! Gå nu bort till honom och ta
ho-r.om i famn! Nu är det du, som skall gå vid
hans sida och dela allt med honom. Nu har
gamla mor uttjänt!’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
