Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla lite nojs med gumman ibland, för det
är ett rart lif. 4Ah,9 mente mor, 4har en
hållit någon riktigt kär, så glömmes det aldrig.
Och jag bara önskar, att jag måtte slippa gå
har på jorden ensam efter dig och stabba,
för då blir jag inte gammal!9 Och så gret
hon en vers, förstås, som fruntimmer nu alltid
göra, när någonting går dem till hjärtat. Det
är besynnerligt för det är precis som de hade
senap eller lök i förklädet — bara de sätta
det för ansiktet, så, börjas syndafloden. 4Nä,
men mor!9 sa jag. ‘Tycker du det är något
förstånd i att ligga och snacka om döden nu
— vi ha väl annat att tänka på. Vi ska väl
ha’ tösen bortgift åtminstone — det är väl
klart!9 Så skrattade mor. 4Men jag tror, vet
du far/ säger hon, 4att Anna är glad vid
Eilert,9 sa hon, 4jag tror nfistan det.9 —
‘Tramsekaka!’ sa jag. *Eilert! Hm, hm! Ho,
ho, ho! Jag är tvungen till att grina —
Eilert!!9
4<Eilert var en pojke, som tjänte hemma.
Han var son af gamle Krans, ett fasligt kräk,
som knektar gerna bli p& gamla dar, om de
inte ha en duktig kvinna, som kan
kommendera dem. Men pojken var duglig och
på-passlig i allting, och vi tyckte om honom som
han hade varit vår egen, hälst som han rent
afgudade lilla Anna. Det får jag då ändå
bekänna, att till svärson hade jag inte tänkt
på honom, för hur det nu är, så vill en far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
