Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist,’ sa Eilert. Och han kan, tro, att pojken .
blef en half aln längre som han rätade på sig.
Så gick han bort och tog Anna i handen.
’Så står det till/ sa han, ’och här stå vi. J^g
vet nog att hon kunde få finare man än mig,
som ringa är — men vi kunde inte hjälpa det,
åtminstone kunde inte jag. Ni känner hvad
jag går för, och skryta med mig själf hvarken
vill eller behöfver jag. Men har Ni gett
mig huld och hem i min barndom, så kan
Ni ge mig kärlek och ’ fröjd i min mandom
— så ska vi vara Er tröst på er ålderdom.’
“Om han har hört en riktigt anderik
predikan någon gång eller sett barnen ’låsa i
kyrkan’ eller hört Lundastudenterna sjunga, så Vet
han, hvad det vill säga när det sticker i
ögonen och håret liksom står rått opp och en
känner, hur ilningen går ner i tårna.
“Nå, hvad säger du själf, Anna?’ frågte
jag tösen. — ’Kärleken vänder aldrig åter!’
sa hon. ‘Ja, s& vare Herren med Er i Guds
namn då!’ sa jag. ‘Men om nu mor säger nejf
— ’Åh, hon har själf varit tös och fått den
hon ville ha!’ sa Anna. ’Hm! Men, tänk om
du ångrar dig se’n?’ sa jag — bara på nojs.
— ’Mor har aldrig ångrat sig!9 sa tösen och
tog mig famn.
“Jo, si sådana äro fruntimren: de kunna
lägga sina ord! Vänta bara tills han själf
blir gift och får en tös, så får han nog se
det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
