Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåsaister, fast hon hade godt om den och visste
att vi voro rent galna i den; och kunde hon
skaffa oss en bankad tröja, var hon alltid fardig
att springa med sladder till far. Men katten,
det var hennes ögonsten: en ska in te tro, att
hon nändes köpa sig sjalf en mjölkatår, men
katten fick mjölk hvar eveliga dag som solen
sken på hans otäcka, hvitbrokiga skinn. Och
hade hon en smörkladd — och det hade hon
tidt, för hon fick ju alltid en smörmat med
sig hem, nar hon bar hem strumpor, som hon
stickat och valkat — så var det klart att den
skalle gå i afguden.
Nu skulle jag aldrig sagt ett ord om saken,
om det hade varit en ordentlig och kristlig
katt, men det var ett sådant otäckt kattakråk.
Var det frågan om att ta möss, var han ett
riktigt kattanöt, och råttorna var han radd för;
men stod dår en matabit framme inne till vårt,
var den kattahunden bums fardig och slök den,
och hur man gömde gudsgåfvorna för honom
snokade den kattaräfven ändå opp dem. Men
inne hos moster, förstås, rörde han aldrig
nå’nting, utan gick och såg så skenhelig ut,
så moster trodde han var det oskyldigaste
kattalam i världen, när han gick där och satte
ryggen i krum och strök rumpan pä mosters
skört.
“Aj, hvad jag var galen på den katten!
Och jag tror han var inte gladare vid mig:
åtminstone gaf han mig alltid ett rasp, når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
