Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sedan boningen bygdes, hade
människovilja och människoförstånd tagit upp kampen
mot naturmakternas råa styrka och småningom
gått segrande fram. Bit för bit af den ofruktbara
jorden eröfrades. Staketet drog upp gränsen
mellan odling och vildmark och lät mellan de
rödmålade spjälarna trädgården skymta fram med
ljufliga löften om rika skördar. Flitiga händer
planterade, rensade och vattnade, till dess träd
och buskar slogo en grönskimrande krans kring
boningen, där de stodo vakt mot vindens nyckfulla
famntag eller solens brännande omfamning. Och
när sedan den korta senhöstdagen hastigt försvann
i den långa natten, tändes i fönstret till den lilla
människoboningen ett ljus, som skulle lysa utåt
hafvet, långt ut genom storm och mörker.
Det var bara en obetydlig, svag låga, som
vinden lätt hade kunnat förgöra, en liten flamma,
som den i ett ögonblick kunnat blåsa ut med en
pust af sin väldiga andedräkt. Men stormen släkte
den icke och mörkret hade icke förmått dölja den,
ty uti den lilla lågan gömdes ju eldens hela
omätliga kraft. Gnistan, som af sitt väldiga ursprung
fått makt att lysa och värma, kan också blossa
upp i storm.
Den lilla lysande punkten här ute på
stranden var återskenet af ett människohjärtas högsta
glädje och djupaste smärta. I storm och mörker
lyste skenet endast klarare. Ty hvad år starkare
ån det svaga människohjärtat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
