Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När bondkvinnan öppnade
vindskammardörren, spändes gardinen för det öppna fönstret af
draget ut likt ett segel, som fylles af vinden, slets
ur sitt sirligt omknutna hvita linneband och fladdrade
lössläpt inåt rummet ända upp mot det låga taket.
„Min gardin, min nystrukna gardin — stäng
dörren, säger jag, stäng dörren“!
Och med en fågellikt snabb rörelse
vände en gammal liten dam längst bort i andra
änden af rummet på hufvudet för att öfver
axeln se, hvem det var, som stälde till en sådan
oreda.
„Jaså, Sefa — stäng dörren — god dag
— sitt ned“, kommo orden alla i ett andedrag,
medan hon skyndade att fånga in sin fladdrande
gardin och noggrant knyta om den med det hvita
linnebandet igen.
„Sitt ned Sefa!“ — Hufvudet skulle åter
göra en svängning mot dörren men häjdades i
rörelsen af att altrösten kom med en fråga, som
måste varit mycket retsam eller befängd, ty
svaret lät icke vänta på sig:
„Det är alldeles märkvärdigt med dig Mina,
här har jag stått hela morgonen och inte gjort
annat ån visat och sagt, huru allt skall vara, men
ändå begriper du ingenting, allt går uppåt
väggarna, och jag måste göra om allt själf —
allt-samman, säger jag, hör du“?
Altrösten gick nästan ned till bas i något,
som liknade en brummande protest mot det
orimliga och orättvisa i dessa fordringar på oaflåtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
