Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla damen såg hastigt upp på den
talande. Gömde sig icke där bakom de
långsamma orden afunden, den som brordottern
aldrig kunde undertrycka, såsnart det blef tal om
hennes bröder? Emellertid var fröken Henriette
i dag alltför upptagen af sin egen oroliga väntan,
sina egna tvifvel och bekymmer för att finna tid
till något annat uttryck för sitt djupa ogillande
än en sträng blick och en eftertrycklig skakning
på hufvudet, medan hon svarade på den
framkastade förmodan mest därför att hon sjålf tykte det
vara en lättnad att kläda sina oroliga tankar i ord.
„Mathias har en gång skrifvit, att Marusja3
far var en fransman, bosatt i Ryssland, och
hennes mor en furstinna från Georgien eller Grusien,
eller hvad de må heta, länderna där nere i
Syd-ryssland. Båda föräldrarna dogo tidigt och Marusja
blef upptagen som barn af en rik släkting, en
gammal general i Petersburg. Mathias var adjutant
hos generalen, på det viset lärde han och hon
känna hvarandra. Men — ja — hade Mathias
icke skrifvit så vackert och bedt mig taga emot
hans lilla hustru, emedan hon skulle få det bra på
allt vis hår ute på landet — skref han — så hade
jag aldrig sagt att hon kunde komma, hon som
är van vid annat, kan omöjligt trifvas här‘.
„Det fins väl ingenting, som faster kan neka
Mathias, inte.“
Orden uttalades på samma långsamma,
lugna vis som förut, men om icke detta var
afund, så visste fröken Henriette värkligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
