Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brordotter var en alldaglig, obildad kvinna af folket,
det kunde den gamla damen omöjligt försona
sig med, och ehuru hon ständigt inför alla andra
vidhöll, att Sefa var en „förträfflig människa“,
kunde hon själf aldrig komma tillsamman med
henne, utan att harmsen, retad och förödmjukad
med pinsam klarhet se alla fel och brister hos
den stora, lugna bondkvinnan, som själf icke
tyktes hafva någon aning om sin förnedring.
Hvarken hufvudets gåfvor eller sinnelagets art
tydde hos brordottern på ursprung af gammal,
ädel stam; af den gamla familjens företräden
återfans hos henne slätt intet annat ån
händernas sköna form. Sefa hade folkets trånga, lumpna
uppfattningssätt, hon liknade sin mor, det insåg
fröken Henriette tyvärr alltför tydligt hvarje gång
de råkades. Äfven till det yttre var hon lik
modem, egde samma robusta skönhet, „bondskönhet“.
som fröken ringaktande brukade säga. Den stora,
ståtliga lotshustrun var mycket vackrare än någonsin
kvinnorna varit i den gamla, adliga familjen, där
skönhet och en ståtlig gestalt gått i arf endast
på svärdsidan. Denna skönhet hade det ju
varit, som bedårat kapten Fabian Riddersköld och
skilt honom från fader, syster, hem och släkt,
och åsynen af densamma, sådan den gått i arf
till dottern, väkte därför ständigt till lif aggande,
pinsamma minnen, som stärkte oviljan, när
fröken Henriette med kvinlig stränghet gentemot
sitt eget kön granskade brordotterns alla
svagheter och brister. Och var det att undra på, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
