Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mathias liknade sin far, gud ske lof — det
gjorde för öfrigt äfven de båda yngre gossarna,
— den glädjen hade fröken Henriette åtminstone
haft af dem. Det var dock vid Mathias och hans
framtid fröken Henriette fäste sina mest
ärelystna, stoltaste planer. Den svåraste att böja
hade han varit som barn, men under de
halsstarriga, kantiga, frånstötande pojkfasonerna hade
den gamla släktens bästa, ädlaste egenskaper
legat gömda, och när slagget slipats af och
gossen växt upp till man, var guldet, som kom i
dagen, af finaste slag. Alla som förstodo saken,
sade också att han hade en lysande framtid för
sig. Genom Mathias skulle den stora tanke
fullbordas, för hvars omsättande i värklighet fröken
Henriette rastlöst arbetat hela sitt lif; han såsom
man skulle utföra det hon som kvinna icke
mäktat med: han skulle skänka det gamla
familjenamnet åter dess ära och anseende, glans och
heder. Ingen skulle mera se ned på det med
ömkan eller förakt, denna upprättelse skulle hon
en gång få skåda, hon, som hela lifvet igenom
burit på den tunga bördan af dess skam och
förnedring. Gud välsigne gossen för all den glädje
hon hade af honom!
All denna morgons väntan, allt ordnande och
ställande för Mathias’ skull hade så
småningom fört den gamla damens tankar långt
tillbaka i tiden. Och tankar och minnen fingo god
tid både att komma och gå under de timmar,
som ännu återstodo till ångbåtens ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
