Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt det hundra gånger, medan de skådat in i
hennes, som gifvit blicken dubbelt strålande igen?
Men hon bäfvade för att tankarna skulle klädas
i ord, ty kunde det gifvas en högre sållhet, än
att sålunda i hvarandras ögon läsa alla de
själens fagraste drömmar, för hvilka ord voro alltför
tunga, fattiga och färglösa? Och orden hade
häller aldrig blifvit uttalade. Majoren hade
kommit in med detsamma, och fröken Henriettes
ansikte hade därvid antagit ett så förfäradt uttryck,
att den unge mannen måste komma henne till
undsättning med ett skämtsamt infall, som afledde
den gamles uppmärksamhet.
Ty fröken Henriette hade lärt att frukta och
misstro kärleken. En källa till stor ofrid och
sorg inom familjen hade den äfven varit, det var
all erfarenhet hon hittils haft af den. Hon var
ännu ett barn, när det skedde, men kunde erinra
sig så tydligt som hade det händt i går, huru
hennes syster rymde från hemmet med den
vackre, danske sjökaptenen. Dagen förut hade
han låtit ro sig i land i sin flaggprydda slup och
i all heder och ära kommit för att bedja den
unga flickans fader om hennes hand — hennes
hjärta det egde han redan — sade han. Då
hade majoren egenhändigt kastat den ovälkomna
friaren, som icke var beredd på slikt mottagande,
utför trapporna och svurit på att en sådan
skojare till kapten aldrig skulle få se åt hans dotter
engång. Men följande morgon var dottern
försvunnen från hemmet och det stora danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
