Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sig omspinnas af all ungdomens och
skönhetens omätliga tjuskraft.
På morgonen gingo alla i huset på tå till
långt fram på förmiddagen, Marusja sof och fick
icke störas. När klockan sedan ringde där uppe,
skyndade löjtnanten att servera teet, som hållits
varmt på spiseln, och bar försiktigt upp den lilla
brickan. Så måste hårtången värmas dår nere,
man kunde höra löjtnanten flere gånger springa
upp och ned för vindstrappan. En morgon, när
fröken Henriette kom in från trädgården, stod
löjtnanten med skoborsten i hand, emedan Mina
icke kunnat få de små skorna med de höga,
koketta klackarna så blanka, som de ovillkorligen
måste blifva.
Hm, hm — det heta sinnet rann på
„gamla fröken“ — Mathias behöfde icke göra
sig till narr, dugde icke Minas blankning, så kunde
Marusja blanka sjålf, och ville ingen annan säga
det till unga frun, så skulle väl hon . . .
Men när Marusja kom utför trappan smärt
och fin i den klädsamma hvita lärftsblusen med
röda broderier, medan hennes förtjusande unga
ansikte bar spår af det första stänket rodnad, som
den hälsobringande hafsluften kvarlämnat, och
när hon på sitt vanliga smeksamma vis trykte
morgonkyssen på fasters kind — då kom sig
„gamla fröken“ rakt icke före att säga någonting.
En eftermiddag, när hafvet låg blankt som
en spegel, rodde Mathias sin fru öfver fjärden till
byn. Det var visst en lång omväg, men Marusjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
