Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Mathias egde en ung, ärelysten, kraftfull mans
naturliga begär att komma framåt och uppåt.
Låg icke lifvet för honom öppet och skönt, likt
den solbelysta stranden och det glittrande blå
hafvet denna sommarmorgon? Trots den
flård-fulla värld han lefde i, med dess ytliga
sällskaps-lif, dess omätliga nöjeslystnad och öfverförfining,
hade han från sin enkla, fattiga, arbetsamma
barndoms- och ungdomstid i behåll en sund, ljus,
något naiv lifsuppfattning, som slog sina rötter
djupt ned i folkets märgfulla, evigt unga väsen.
Den kom honom att tro på sin egen kraft, den lärde
honom att se glädjen röd och sorgen svart. Naturen
är en mäktig, gifmild moder, den som i
barndomen legat vid hennes bröst, vaggad till ro af
hennes stora, sunda hjärtas slag, gifver hon med
som arfvedel genom lifvet en hemlig fond af styrka,
ur hvilken han kan dricka förnyande kraft. Lik
folksagans unge man, som gått ut för att eröfra
lyckan, såg Mathias med ung, själfmedveten
stolthet mot framtiden. Men den lycka han ville
famna, skulle han gripa med sina två starka,
ifriga händer, den skulle icke vara någon blek
hägring från en förgången tid, utan måste
ega det lefvande lifvets varma röda färg och
värklighet.––––––-
På eftermiddagen samma dag sågs en lång
gestalt i hvit lärftsrock af landtlig snitt och med
byxorna nedstuckna i stöfvelskaften vandra långs
renen af den stora åkern, som låg skinande gul i
solskenet nedanför kullen, där Bredviks karaktärsbygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
