Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad skymtade fram mellan träden, gulmålad med
hvita knutar och ett torn med flaggstång på taket.
Då och då stannade han och bröt med
betänksam min ett ax, som han noga undersökte. Ja,
det förhöll sig nog som han trodde, om några
dagar skulle rågen vara mogen att skäras. Han
såg med ett långt, pröfvande ögonkast ut öfver
åkern, men när blicken nådde skogsbrynet,
hakade den sig fast vid ett föremål, som rörde sig
därborta. Det var ett åkdon med två personer
och ett grannrödt parasoll, som lyste likt en
åkervallmo i det gula fältet. När åkdonet kom till
grinden, hoppade en herre i militärrock ned för
att öppna. •
Hvem i all världen kunde det vara?
Mannen stod och såg, i det hans ögonbryn med ett
uttryck af undran och förvåning drogo sig upp
mot pannan. Sedan vände han sig plötsligt
om och slog in på en gångstig, en genväg, som
skulle föra honom upp till gården lika snabt
som de främmande.
Han kom in genom trädgårdsporten på
samma gång, som åkdonet stannade framför
trappan, just i tid för att mottaga löjtnant Mathias’
litet tvekande fråga, om det icke var Bruno
Rosendahl han hade nöjet att återse.
Jo — men herrskapet skulle bara stiga in.
De förvånade ögonbrynen gingo ännu några
linjer högre upp, när löjtnanten presenterade sin
hustru och den lifliga unga frun strax började
tala om huru vackert det var på Bredvik. Ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
