Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hufvudet. „Det ljuset tändes till minne af en
mörk, stormig höstnatt, då min far drunknade,
tillika med en, som stod min fasters hjärta ännu
närmare . . . Han var min fars vån, en utmärkt
vacker, begåfvad ung man. Sedan denna
sorgens natt kan faster Henriette aldrig sofva under
mörka, stormfylda nätter; jag mins ännu från min
barndom, huru jag hörde henne gå rastlös af och
an inne i sitt rum, i det hon ångestfull anropade
Vår herre om hjälp för alla sjöfarande. När hon
nu tänder ljuset där ute på Skämäset, sker det
för att om möjligt afhjälpa några olyckor — ja,
faster Henriette är icke lik alla andra människor“,
slutade löjtnanten, i det han bekvämt lutade sig
tillbaka i stolen med minen af en man, som
fördomsfritt bedömer förhållandena, på samma gång
han ädelmodigt och ridderligt tager svaghet och
hjälplöshet i försvar.
Men fru Rosendahl opponerade sig mot
sådana „evighetskänslor“. Hon för sin del hyllade
den moderna utvecklingsteorin: våra känslor från
i dag, äro kanhända döda i morgon, känslorna
likna växterna — hade hon läst någonstädes —
de utveckla sig, blomma och vissna — det kan
ingen rå för.
„Nej, nej“, hördes fru Marusja skrattande
protestera mot assessorns uppfattning af hvad hon
yttrat, „så har jag icke menat, huru säger man
det, Mathias?“ Och ehuru assessorn föreföll
myk-ket belåten med den vackra unga fruns
bristfälliga svenska, måste Mathias komma henne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
