Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosendahl, som om en stor sanning ändtligen
stått klar för honom, utbrast: „a-ha — nu
förstår jag — mina papyrosser . . .“ !
Bredviksborna besvarade genast besöket.
Likvisst kommo endast fröken Julie och fru
Rosendahl till Skårnäset; herren var upptagen af
rågskörden. Men så var det alltid, förklarade frun,
när Bruno höll på med sitt jordbruk, hvarken såg
eller tänkte han på annat. Själf var hon
alldeles uttråkad af alltsamman; mannens ständiga
aktgifvande på vädret, fruktan för missväxt, för
torka, för väta, allt detta gjorde henne nervös.
Hade hon icke då och då haft litet förströelse
genom sällskapslifvet på orten eller med
anordningarna till ett lotteri eller en folkfest, så skulle
hon rakt icke härdat ut här på landet. Hennes
hemliga, gyllene framtidsdröm, på hvars
förvärk-ligande hon ihärdigt arbetade, var emellertid att
mannen skulle sälja egendomen och flytta till
Helsingfors. Den framtidsplanen lämnade hon
aldrig ur sikte, med hoppet om dess förvärkligande
höll hon modet uppe under långa, ödsliga
vinterdagar.
En eftermiddag kom assessorn till Skärnäset.
Han kom i sin vackra, hvita slup, som förde
segelsällskapets stolta flagg, själf bar han
sällskapets hvita mössa och var korrekt klädd i
sportskjorta och sportskor. Det var
öfverenskom-met att han skulle afhämta fru Marusja och
löjtnanten till en liten segeltur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
