Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fans knappast en höna, som icke, om
möjligheten blott yppade sig, öfvergaf värplådans alla
bekvämligheter för en lockande frihetsdröm. Fröken
Henriette måste krypa långs stenfoten och
staketet och under vinbärsbuskarna för att öfverlista
hönorna. Nu såg hon äfven med grämelse, huru
full af ogräs trädgården var. Härom dagen hade
hon gått ned för att rensa, och då hade Marusja
kommit och erbjudit sig att hjälpa. Men icke
blef det stor vinst af den hjälpen, ty Marusja
be-gynte kasta mull på Mathias, som kom vandrande
från skogen, och så hade de båda skrattande och
uppsluppna som två barn jagat hvarandra genom
trädgården tvärs öfver grönsakssängarna och
potatislandet och bedyrat, att de icke sågo tecken till
ogräs engång.
Marusja var som fåglarna under himmelen
och markens liljor. Mången gång blef fröken
Henriette både trött och otålig — men då gick
hennes missnöje ut mot Mathias. Den vackra
unga kvinnan, som smekte och skämtade, som
log och sjöng, fylde hela huset liksom med
solsken. Måste icke gamla ögon, som blifvit vana
vid mycken sorg och skugga, bländas dåraf?
Det gafs emellertid två andra ögon, som
betraktade saken på annat vis. Med den
under-kufvades hela vanmäktiga förtrytelse kände Mina
den omsvängning, som „unga fruns“ ankomst
medfört. Förr hade Mina haft tid både att i lugn
och ro läsa tidningen och på eftermiddagen gå
upp till byn, ty „gamla fröken“ gjorde mest alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
