Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nitiska befordrarinnan af bildningssträfvandena och
det andliga framåtskridandet på orten“.
Målarinnan, som fått Marusjas gitarr i
handen, satt och knäpte och stämde. „L’amour
— l’a — a—mour“, gnolade hon, i det hon tog
ut ackompagnementet till en gammalfransk
romans. Och när gitarren blifvit stämd, begynte
hon sjunga. De enkla, lidelsefulla orden förde
en egendomlig stämning med sig, och sedan de
förklingat, lämnade de kvar liksom en fläkt af
den passion, som en gång diktat dem. Då
kvinnor äro tillsamman, tala de gärna om kärleken.
Också hörde fröken Henriette, när hon kom in i
salen med kaffet, att här ordades om den.
Åter visste den myndiga stämman så väl
besked. Kärleken var det ständigt skiftande
äfven-tyret, som med glödande, sköna färger fylde ut
det enformiga, grå hvardagslifvet. Värkligheten
var ful och tråkig, äktenskapet blef endast en
sviken illusion, när älskaren förvandlades till en
otymplig äkta man, som ständigt måste eggas,
om man icke föredrog att skänka honom åtlöje
eller förakt. Men högt öfver denna låga, simpla
hvardaglighet står kärleken, den som skalderna
besjunga och författarena skildra i eldiga, sköna
ord. Tror man bara på kärleken, så . . . Och
den ståtliga gestalten i soffan rätade på sig, i det
■hon sköt axlarna bakåt, medan de röda läpparna
logo och ögonen lyste, såsom hade de skådat
äfventyret, hvilket skulle bringa omväxling i det
enformiga hvardagslifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
