Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om att hennes tanke blifvit hvarken uttalad eller
hörd, ty när fru Rosendahl skyndade sig att
bemöta åsikten såsom „grufligt gammalmodig“,
emedan nutidsmänniskorna hade mycket mer
sammansatta känslor och människohjärtat var ett
underligt ting, beroende af tusen skiftande
stämningar och lydande under starkare krafter än
viljan, stirrade fröken Henriette förfärad och
bortkommen på henne och skyndade med den toma
kaffepannan ut i köket.
På kvällen, sedan regnet upphört och
gästerna rest, kom Marusja ut på trappan. Hon
stråkte på sig och gäspade, hon fann landtlifvet
oändligt enformigt och dagarna gränslöst långa.
När hon varsnade fröken Henriette, som förnöjd
iakttog regnets välsignade invårkan på trädgården,
i det hon höll på med sitt evinnerliga
sysslande, erinrade sig den unga frun plötsligt
orden, som blifvit uttalade där inne i salen, och
log högt.
Fröken Henriette såg frågande, på henne
och Marusja sade, fortfarande leende: „Faster
talade om att evigt älska en och samma. Skrif
lagar för vinden — skrif lagar för solskenet —
skrif lagar för kärleken! Hvem förmår det? —
Jag har hört Mathias tala liksom du gjorde. Om
jag upphör att älska honom, blir det hans död,
säger han — stackars Mathias!“
Fröken Henriette såg förfärad på henne.
„Barn, du vet icke hvad du säger! Mins att
Mathias är en ärlig, trofast man, som icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
