Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mathias hade kommit på den tanken att
fånen möjligen kunde gifva besked, om Marusja
gått längre framåt stranden. Och sedan han med
tobakens hjälp gjort gubben meddelsam, kunde han
af de oartikulerade ljuden och de häftiga
åtbörderna, som voro den stackars fånens enda
uttrycksmedel, småningom sluta till att en fin, vacker
dam värkligen varit här. Efter mycket spörjande
fick han ändtligen klart för sig att hon rest
därifrån i båt. Då gubben oupphörligt visade ut mot
Stenörn, varsnade löjtnanten vid stranden af ön
en slup, som han på segelstållningen igenkände
såsom assessorns.
Visste faster Henriette icke att Marusja var
ute med assessorn — eller, om hon visste dåraf,
hvarför hade hon icke sagt det?
En cigarr till gjorde fånen villig att ro ut
till Stenörn. Löjtnanten hoppade hastigt i den
lilla läkande ekstocken, i hvilken gubben dagen i
ända rodde längs stränderna för att meta. Han
var missnöjd och otålig öfver detta ytterligare
dröjsmål, innan han fick återse Marusja; hela detta
första möte, som han hundrade gånger utmålat
för sig i tankarna, tyktes honom förfeladt, —
allt-samman föreföll honom besynnerligt, oförklarligt,
och han blef nervös och illa till mods af att se
framför sig det stackars fåniga ansiktet, som
gjorde de vedervärdigaste grimaser under fåfänga
försök att finna ett uttryck för hjärnans dunkla
bilder. — Det var också en egendomlig ironi af
ödet att låta honom, som gick ut för att söka lyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
