Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan och skönheten, få en sådan färjeman på
färden. — —
Trädgårdsgrinden knarrade och fröken
Henriette kunde se Vigströmskan långsamt komma
upp mot byggningen. Hon hade icke varit där
sedan det sista häftiga uppträdet, för hvilket
Marusjas halsband bar skulden. Men hon tyktes
ändtligen låtit udda blifva jämt och kom för att
som vanligt låna brödspjällen till bakning. Också
fröken Henriette, som Mathias’ ankomst försatt i
ypperligt lynne, föredrog att glömma det förflutna,
ehuru brordottern egentligen borde fått höra, huru
illa hon burit sig åt.
Jo, spjällen kunde Sefa få — och så skulle
hon veta att Mathias kommit.
„Så—å—, det var vål att han kom“.
Vigströmskan uttalade orden med ett tonfall, som
gjorde att fröken Henriette förvånad såg upp, i
det hon hastigt tilläde, att Mathias gått utmed
stranden för att möta Marusja.
„Då lär han få gå långt“, kom ånyo en
långsam anmärkning.
„Hvad menar du“?
„Nå — jag tänker hon i dag som eljes
håller till med assessorn“.
Fröken Henriette stod liksom förstenad utan
att få fram ett ord.
„Man skall vara så barnslig som faster för
att ingenting se“, fortfor brordottern med samma
orubbliga lugn och allmogekvinnans klara, nyktra
syn på saken. „Hvar eviga dag är hon ju ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
