Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga frun stannade häpen. Hvad
menade faster med talet om Mathias? Han var
väl långt härifrån.
„Nej, Mathias har kommit — han gick
nyss för att söka dig. Men du — du har varit
med assessorn på Stenörn. En pliktförgäten
hustru är du, som drar olycka öfver oss alla“ 1
Marusjas ansikte bleknade, leendet dog på
hennes läppar, ögonen vidgades af förfäran. Med
blixtlik klarhet slog det henne att hon skulle bära
ansvaret för sina gärningar — för första gången
i sitt lif. Här fans ingen annan, som tog
ansvaret och bördan på sig. Hennes vackra
huf-vud böjde sig djupt ned. Hon blef liten och
hjälplös som ett barn.
Den gamla lilla kvinnan framför henne
tyk-tes höja sig, växa, medan tankarna inom henne
arbetade sig fram till förfärande klarhet. Synens
gåfva, som hon fått, skulle hon bruka till att
värna familjens ära. Ingen främmande, lättsinnig
kvinna skulle släpa det gamla namnet i smutsen;
namnlös och ärelös skulle hon, som vågat det,
jagas bort.
Men innan de stränga orden blifvit uttalade,
ljödo från stranden höga skrik, och de båda
kvinnorna sågo en underlig, förkrympt varelse, flaxande
med de långa armarna likt en läderlapp och
under rop, som liknade nattugglans olycksbådande
skriande, haltande skynda fram mot dem. Det
var den stackars fånen, som förgäfves kämpade
mot sin oförmåga att finna ord för det han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
