Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergått till en annan egare och det sades, att
assessorn tagit afsked från sin tjänst och numera
alltid lefde i utlandet.
Vid talet om löjtnanten drömde alla byns
gossar om att blifva lik honom, som också en
gång bara varit en pojke här i byn, ehuru han
sedan blef den ståtligaste herre de sett. Men
hvarför en sådan herre dränkte sig, kunde de
icke förstå; ty man och man emellan gick
ryktet att han dränkt sig, ehuru i tidningarna
lästes, att han „vådligen omkommit". Både
gamla och unga blefvo illa till mods, när
berättelsen kom till den punkten, att man ännu under
månljusa nätter kunde se löjtnanten sitta därute
på Stenörn. Ingen tog någonsin mera vågen
förbi Stenörn efter skymningens inbrott, hällre
rodde man den långa vägen om udden. Men
„gamla fröken" gick därborta på stranden för att
passa på, om icke någon af misstag kom så nära,
att spöket kunde hoppa i båten. Då skulle
båten gå till botten med roddaren, ty spöket var
tungt som bly, och när sålunda en annan
människa drunknat på samma plats, skulle
löjtnanten få ro i grafven. Men den som drunknade,
fick sitta där i hans ställe.
Det var för att locka någon annan i
för-därfvet, som „gamla fröken" hade släkt ljuset i
fönstret, sade folket. Den lilla fladdrande lågan
därute hade ju städse gifvit anledning till mycken
misstro. Att den tändes, hade folket funnit
myk-ket besynnerligt, men att den släktes, var ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
