Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till och med i den förtviflans natt, som omslöt
den gamla kvinnan, lyste ännu ett förfärligt hopp.
Af allt det hon fordom trott på, hade hon
endast fasthållit minnet af att det gafs en
rättfärdig Gud, som lofvat straffa och förgöra de onda
människorna. Till denna förstörande makt stod
nu hennes enda hopp.
När hon de mörka kvällarna irrade omkring
på stranden med en förbannelse öfver lifvet och
kärleken, bidade hon håmnarens stund. Hon
trodde fullt och fast att den icke länge kunde
låta vänta på sig, så onda som människorna voro.
Med stormen och mörkret, som hon fordom
kämpat emot, ingick hon nu förbund. De voro
ju den rättfärdige gudens tjänare, som skulle
straffa de onda människorna. Hon släkte ljuset
i fönstret, hon hörde med glädje stormens raseri,
och med dess dån förenade hon sitt rop: den
ensamma människosjälens skri efter förlossning
ur mörkret, som omgaf henne på alla sidor.
En höstafton, när den korta skymningen
med ett hastigt språng gick ned i natten, bröt
stormen lös. „Gamla fröken“ stod i
solnedgången på stranden och betraktade skyarna som,
flammande i blodrödt och violett, redan flere
kvällar bådat oväder. Hon såg fiskarena i byn draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
