Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp båtarna och bära näten i skydd in i
sjöbodarna; hon hörde fiskmåsarna skria gält, i det de
instinktlikt fruktande faran kretsade mot land, och
hon erfor därvid den mystiska känsla af på en
gång förfäran och fröjd, hvarmed hon numera
motsåg hvarje storm.
Och stormen kom. I mannaminne hade
människorna icke upplefvat en sådan storm. Den
kom som en hvinande orkan. Hafvet stod med
ens hvitskummande, såsom när ett yrväder om
vintern sveper allt i hvitt. Strandtallama svajade
som strån, deras grenar splittrades och ströddes
omkring som stickor, stora, tjocka träd brötos
eller ryktes upp med rötterna och föllo skenbart
ljudlöst, ty hafvets rytande och stormens dån,
som i styrka liknade tordön, öfverröstade alla
andra ljud.
Ändtligen var stunden inne! „Gamla fröken“
hade satt sig i salen vid härden, där den
glimmande glöden kastade sitt svaga sken öfver
bibelns blad. Ögonen behöfde icke se orden, för
att hennes läppar skulle kunna upprepa dessa
ord, som otaliga gånger förut gått öfver dem och
som nu blefvo texten till stormens fruktansvärda
ackompagnemang:
„Ty si Herrens dag kommer gruflig, vred,
grym, till att fördärfva landet och till att förgöra
syndarena däraf. Ty stjärnorna på himmelen
skina icke klart, solen går upp mörk och månen
skiner mörkt. Jag skall hemsöka jordens krets
för hennes ondskas skull“!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
