Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För länge, länge sedan hade det ju funnits
små varelser, som kommit till henne med tårar
och bekymmer, sökt tröst och lagt hufvudet
i hennes knä — likadana ljusa barnhufvud, som
varelsen här hade. Och hon hade låtit sin hand
smeka öfver håret’ och torkat tårarna ur ögonen
— likadana stora, klara ögon, som nu blickade
emot henne.
Bilden af det barn hon en gång älskat
högst, steg fram för hennes själs öga och smälte
samman med den syn, hennes kroppsliga
öga skådade: barnet framför henne var ju lille
Mathias.
„Hvarför gråter du“? Samma fråga som
i forna tider.
Det var så länge sedan hon hörde någon
tala, att hon själf förskräktes, ty också hennes
mest förtviflade rop till Vår herre hade icke klädt
sig i ord. Men stämman måste hafva gömt
liksom ett genljud af forna tiders känsla och ömhet,
ty gossen upphörde att gråta. I det han
fortfarande förskräkt betraktade den lilla gestalten med
det stripiga, grå håret och det torra, fårade
ansiktet, som af den osäkra belysningen yttermera
fick något skrämmande, svarade han:
„Mor ligger sjuk, och far är ute till sjös“.
„Jesus hjälp — i detta väder!“ ropade den
gamla och vred förfärad sina händer.
I samma stund tog stormen ett jättetag om
byggningen, så att den skakade, ett fat föll ned
från hyllan, askan från härden ströddes kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
