Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pan för att röka, tog ryktet fart, att någon olycka
händt Vigström. Ingen hade hört af eller sett till
honom, sedan han seglade ut samma dag
stormen bröt lös. Och när skeppar Österlund, som
just kommit hem från närmaste stad, dit Vigström
begifvit sig med fisk, kunde intyga att Vigström
icke fans i staden och icke häller varit där,
blefvo de allvarliga ansiktena ännu allvarligare.
Ögonen, som voro vana att pröfvande mäta
vindens och vågornas styrka, sågo bekymrade ut
mot det nyss så fruktansvärda hafvet — skulle
stormen denna gång kräft sitt rof?
Ryktet om den förmodade olyckshändelsen
gick in i salen, där kvinnorna krusande tagit
plats kring väggarna. Där växte det, förstorades
och antog mer fantastiska och intressanta former
ån vid männens lugna granskning. Vigström hade
omkommit, ingen tviflade mera på den saken,
men hvad det skulle blifva af hustrun och
barnen — emedan Vigström aldrig hade förstått att
lägga något på kistbottnen — det var den
brännande frågan, som gaf anledning till många
förmodanden. Vigströmskan hade alltid hållit sig
liksom förmer än annat folk, påstod den allmänna
meningen. — Jaså, „gamla fröken“ var dår uppe
hos Vigströmskan! Den nyheten satte ytterligare
fart i samtalet.
.Ska’ hon komma med sina konster igen“?
sade skomakerskan, i det hon stälde sig i
position med ryggen mot ugnen och armarna i kors
öfver bröstet. Hon var byns orakel, känd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
