Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan hade dagarna kommit med glädje eller
sorg, onda eller goda, men i alla skiften hade
Vigström varit en god och trofast man och en
god far för barnen. Duglig, arbetsam och nykter
hade han äfven varit. Hon måste ju känna djup
sorg och saknad efter en sådan man; underligt
tomt och ödsligt skulle det också blifva att sitta
ensam nu, när de förut alltid varit två, som
delat allting med hvarandra. Men hvad förmå svaga
människor annat, ån böja sig under Guds
skik-kelser.
Storheten i denna enkla underkastelse väkte
hos fröken Henriette en aggande
samvetsförebråelse till lif, hvilken icke mera lämnade henne ro.
Likt en anklagelse uppreste sig mot henne de
långa år hon framlefvat under bitter förtviflan och
gränslöst hat. Hvad hade hon vunnit med sina
förbannelser?
Fröken Henriette hörde brordottern uppgöra
planer för framtiden. Numera såg hon icke häri
blott låg beräkning, egennytta och afundsamt
för-värfsbegär. En moder med fyra hungriga
munnar omkring sig samlade ju liksom fågelmodern
af instinkt, allt hvad hon kunde komma öfver,
till boet.
De stora, vackra, arbetsvana händerna, som
sjukdomen tvungit till ovärksamhet, skulle åter
taga upp arbetet. Fröken Henriette hörde
brordottern med stolt tillförsikt tala om att barnen
icke behöfde ligga någon annan till last. De
händerna kunde, när så fordrades, göra en mans gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
