Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till polismästare i Stockholm, — från hvilken plats han inom
få år steg till justitiekanslär — mot hela konseljens
afstyrkande. Hiertas kompanjon om "Riksdagstidningen"
hade långt före riksdagens slut närmat sig Brahe, som i
Crusenstolpe ville vinna den nya organisationens
vapendragare inom pressen. Hur förhållandena tillspetsade
sig, märkte nogsamt Hierta. Den tidningspress, Sverige
1830 ägde, var långt ifrån "tidsenlig", långt ifrån i stånd
att varda utvecklingens häfstång. Men Hierta kände ej
ännu omfånget af sin begåfning och misstrodde sin
förmåga att själf utföra den plan, som inom honom mognat.
1829 inköpte han för sitt sparade fädernearf det
tryckeri, på hvilket Riksdagstidningen trycktes, och
begynte sina lärospån som boktryckare och bokförläggare.
1830, sedan riksdagen slutat och han återkommit från
tjänstgöring i Dalarne såsom t. f. bärgmästare, skred han
till utförandet af sin stora plan. Han samlade i kring
sig några vänner af olika studieriktningar men
framstående duglighet och, som han trodde, med honom
politiskt liktänkande. Bland desse var äfven Crusenstolpe.
Hierta förtrodde dem sin afsikt att i hufvudstaden
utgifva en daglig tidning, som skulle kämpa för reform af
representation och styrelsesätt, för folkupplysning,
näringsfrihet och ekonomisk stadga i landet, som skulle
bättre än föregångarne sköta det offentliga ordets
kontroll öfver de makthafvande, nu mer än någonsin ett
trängande behof. Han önskade de tillkallade vännernas
biträde, ville med dem dela den möjliga
nettobehållningen af prenumerationen men ensam ikläda sig den
möjliga förlusten, mot rätt att ensam uppbära
annonsinkomsterna, om sådana kunde fås. Vännerna sade ja,
en anmälan skulle snart utgifvas och en hvar närmare
bereda sig på sin andel i arbetet.
Till Hiertas och tidningsföretagets lycka — ty en
dylik månghöfdad tidningsregering bar upplösningens frö
i sitt sköte — fingo flera af vännerna snart de
obotfärdigas förhinder och de, som lofvade kvarblifva, önskade
hellre aflöning som medarbetare än ekonomisk
delaktighet i företaget. Så gick Crusenstolpe sin väg: till
"Fäderneslandet", "Brahe-väldets" officiösa blad, Hierta sin
till Aftonbladet, enkom uppsatt mot "Brahe-väldet". Den
ene ville strida för konstitutionel utveckling, den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
