Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med anmärkningen ville visa sig pikant. Excellensen
G. Adlersparre, i början Aftonbladets och dess utgifvares
stora gynnare, men sedan missnöjd, då Hierta icke ville
förlägga nya delar af hans "Historiska handlingar", skref:
"Tit har värkligen den sällsynta förmågan att förena det
nyttiga och goda med det vinstgifvande".
Ekonomiskt förstånd, klok betänksamhet i uttalanden,
kvickhet och lättlästhet, dessa viktiga egenskaper hos en
tidningsutgifvare tillerkände således äfven motståndarne
Lars Hierta redan innan hans tidning hunnit besegra dem
alla. I dessa erkännanden ville de söka tröst emot den
sorgliga företeelsen, som dag för dag tydligare framstod,
att Lars Hierta politiskt påvärkade sin oerhördt stigande
publik. Men sanningen kunde icke fördöljas. En af de
från högre ort understödda tidningarne, "Granskaren",
klagar redan 1832 i december, att Aftonbladet "så
bemästrat sig folkmassans opinion, att det numera blott
behöfver vilja för att vara sinnenas behärskare och
opinionernas ledare".
Det var icke häller förgäfves Aftonbladet, trots den
evinnerliga polemiken med yrkesbröderna, trots alla
"pojkaktigheter, slarf och konditorikram" (Dagl.
Allehandas ord), fört den politiska eftertankens talan inför
tusentals landsmän under de tre år, som förgingo mellan
1830-talets båda riksdagar. I jan. 1831 anmärker
Aftonbladet, att en skatteregleringskomité blifvit tillsatt för
syns skull och fordrar, att regeringen i ett eget
tidningsorgan framträder inför landet, på det en offentlig
diskussion måtte kunna föras om offentliga ärenden.
"Denna egyptiska tystnad, som svenska regeringen
merändels iakttager, denna från forna envåldsstyrelser ärfda
och af bibehållna rådgifvare vårdade likgiltighet för
allmänna opinionen förekommer i ett fritt land besynnerlig
och nedslående." Den från envåldsstyrelsen ärfde, främste
rådgifvaren i konungens konselj, grefve Rosenblad, fasade
öfver ett sådant språk. Han ville visst icke veta af en
sådan "utveckling". Det nya strafflagförslaget, som 1832
låg färdigt, genomandat af nyare tidens humanitet, hade
i honom sin värksammaste motståndare; utfärdande och
upphäfvande af ut- och införselförbud, af
bränvinsbränningsförbud — med ty åtföljande extra tillåtelser ("licenser")
o. d. ostadighet i den ekonomiska lagstiftningen, hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
