Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ej antogo hvad regeringen föreslagit, betraktades af
hennes organ som om de öfverskridit sin befogenhet,
under det oppositionen beskylde regeringen för att ha
öfverskridit sin. "Regeringen" var emellertid ett begrepp,
som de konservativa icke ville erkänna. Konungen, det
var regeringen, och konungen personligen. Därför drog
man nu åter fram med ett majestätsbrott för att visa, hur
den gamle konungen smädades af tidningsmän, då de
angrepo beslut, som utgått från konungens råd. Men det
var icke Aftonbladet, som kunde åtkommas på denna
väg: därtill lade Hierta sina ord alldeles för försiktigt.
En af hans medarbetare däremot hade i en skrift till
justitie-ombudsmannen gifvit hugg på sig. Det var kapten
Lindeberg, under anfall mot det åt kungl. teatern häfdade
monopol, som föranledt förnyade afslag på hans ansökan
att i Stockholm få öppna teater. Hans klander mot dessa
i statsrådet gifna afslag var hänsynslöst, men han
lagfördes icke för "smädliga uttryck om rikets embets- och
tjänstemän i och för embetet". Han åtalades för
majestätsbrott, dömdes till halshuggning och vägrade att mottaga
benådning till fästningsstraff. Då man visst icke ville
beröfva honom lifvet, blef det hela ett af åklagare och
domare utfört spektakel, som ingalunda stärkte aktningen
för dessa makter. En "allmän amnesti" för politiska
brottslingar utfärdades ändtligen, kapten Lindeberg
motades ut ur fängelset, några landsflyktige personer fingo
återvända, och — oppositionen fick ytterligare vind i
seglen.
Hierta uppträdde själf på riddarhuset, liksom redan
1828, men deltog icke särdeles ofta i dess förhandlingar.
Så mycket lifligare lät han allmänheten i Aftonbladet
följa riksdagsärendenas gång. Och då han någon gång
uppträdde, så väl i ståndets offentliga sammanträden som
vid enskilda öfverläggningar af riksdagsmän ur alla stånd,
egnade han utredande och lugna anföranden åt de
reformer, hvilka förelågo. Så t. ex. om en förändrad
riksdagsordning, om ändring af statsrådet, om näringsfrihet.
Den enda grundlagsändring af vikt, som från detta
riksmöte blef hvilande till det nästa, gälde just statsrådets
sammansättning. Arbetet för indragningsmaktens bringande
i samma läge misslyckades däremot genom tilltaget att
hopkedja denna fråga med den om juryns afskaffande i
tryckfrihetsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
