Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Officiella åtal mot Hierta som ansvarig utgifvare
hade redan fyra gånger anstälts, men två gånger ledt
till frikännelse, en gång till obetydliga böter, en gång
blifvit "enligt befallning instält". Nu, mot slutet af
riksdagen, tillgreps en annan utväg: indragning. Den 14
febr. 1835 indrogs "Aftonbladet i Stockholm", hvarefter
Lars Hierta icke själf kunde vara ansvarig utgifvare af
tidning. I stället begynte hans framgångsrika strid med
indragningsmakten, som faktiskt brakte den "på
indragningsstat" sex år innan den hunnit lagligen utmönstras
ur tryckfrihetsförordningen, dit den olagligen blifvit
införd. Men den kitslighet, den retsamhet, det
hemlighetsmakeri med anledningarne till indragning, hvilka åtföljde
utöfningen af denna godtyckliga makt i ett för öfrigt
lagbundet samhälle, gjorde hvarken regeringen någon tjänst
eller tidningarne mera höfviska.
Hiertas raskhet lät icke allmänheten vänta på ny
tidning i den indragnas ställe. Från början hade han
ägt flera ansvariga utgifvare att tillgå, och kunde nu
genast i broderns namn utgifva "Det nya Aftonbladet",
som snart följdes af "Det nyare" . .. "Det fjärde" . . .
o. s. v. ända till "Det tjugondesjätte Aftonbladet".
Fjorton gånger träffades tidningen af hofkanslärens
bannstråle under tiden från 14 febr. 1835 till den 20 juli
1838, hvarje gång utan ett ord om anledningen. Men i
konungens råd, där dessa indragningar anmäldes,
framhölls hvarje gång tidningens smädlighet och vådlighet för
allmänna säkerheten m. m. Det blef den nästföljande
riksdagens konstitutionsutskott beskärt att läsa dessa
hofkanslärens motiveringar. Utskottet fann, att hofkanslären
icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, då han så låtit
regeringsmakten draga kortaste strået i striden mot de
liberala tidningarna. "Innehöllo dessa värkligen," säger
utskottet, "hvad han om dem inför konungen i statsrådet
uppgifvit, hade han ovägerligen bort anlita domstolarnes
lagbundna välde att straffa brott och förbrytelser mot
tryckfrihetsförordningen." Detta var just hvad Hierta
oaflåtligt framhöll, stödd af samtidens förnuftiga opinion.
Därför kunde han öfvervinna indragningsmakten, hvars
hela utöfning, icke mindre än dess tillkomst, vanpryder
vår historia.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
